Det borde vara svårt att sudda bort den judiska kopplingen till Jerusalem samtidigt som tempelinvigningsfesten Chanuka uppmärksammas över hela världen. Men i FN:s generalförsamling går det bra. Och Sverige bidrar till historieförfalskningen.
Jerusalems flertusenåriga judiska identitet är just nu i fokus genom firandet av tempelinvigningsfesten Chanuka. I Sverige sker detta glädjande nog även i offentliga sammanhang och med statsministerns medverkan.
Samtidigt antar FN:s generalförsamling resolutionen ”Jerusalem” där en rad ogrundade anklagelser riktas mot Israel. I samma resolution benämns dessutom Tempelberget – judendomens heligaste plats – endast med sitt arabiska namn, ”Haram al-Sharif”. Det senare som ett led i arbetet med att radera det judiska folkets historia.
– Det är moraliskt, historiskt och politiskt fel att stödja ett språkbruk som utesluter både de judiska och kristna kopplingarna dit, som den amerikanske representanten uttryckte saken inför generalförsamlingen. Beträffande de judiska kopplingarna skulle man kunna tillägga att förnekelse och historierevisionism i sin förlängning kan vara direkt farlig.
En liknande resolution om Jerusalem läggs fram inför FN:s generalförsamling nästan årligen. Sedan några år finns det en positiv trend av att fler medlemsstater ansluter sig till den grupp som reser motstånd. I år välkomnas Ungern och Tjeckien till denna krets. Och allt fler länder väljer att avstå från att delta i spektaklet.
Hur röstade Sverige då? Sverige röstade som vanligt Ja till den anti-israeliska resolutionen.
Sverige kan inte, vilket ibland påstås, gömma sig bakom någon tvingande, Israel-fientlig, EU-policy i samband med omröstningen. EU-medlemmarna Österrike, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Litauen, Nederländerna, Rumänien, Slovakien och Slovenien valde alla att rösta Nej eller avstå.
Jerusalem-resolutionen är bara en av flera anti-israeliska initiativ som generalförsamlingen har att ta ställning till i december. Sverige har hunnit rösta ”fel” i de tre som redan hållits. Tyvärr ingår dessa ställningstaganden i ett sedan länge etablerat mönster där Sverige aldrig röstar för Israel.
Om regeringens utrikespolitik verkligen blivit mer balanserad när det gäller Israel, då krävs det mer än vänliga ord och leenden från svensk sida. Det krävs också handling, och röstandet i FN är en konkret och mätbar variabel på hur svensk utrikespolitik mår. Ett allra första steg skulle kunna vara att åtminstone avstå från att medverka i de mer uppenbara försöken till historieförfalskning.