Moshe Dayans historia är i stora delar även Israels och de biografier som har skrivits om honom kan praktiskt taget användas som historieböcker över Israels första decennier.
Moshe Dayans föräldrar var immigranter från Ukraina, starkt övertygade sionister och socialister, som tog sig till Israel under den andra aliyahn. Redan hans tidiga barndom hade inslag med stark symbolisk laddning. Han föddes som ett av de allra första barnen i Israels första kibbutz (Degania Alef, strax söder om Genesarets sjö) och fick sitt förnamn för att hedra minnet av Israels första terroroffer Moshe Barsky.
En lång och framgångsrik militär karriär
Dayan kom att ägna nästan hela sitt liv åt att försvara Israel. Först genom att i tidiga tonåren som volontär delta i skyddet av familjens moshav, och snart genom att introduceras i IDF:s föregångare haganah.
Den arabiska revolten i mellankrigstidens Palestinamandat, andra världskriget, Israels självständighetskrig, Suezkrisen, sexdagarskriget och det därpå följande utnötningskriget samt Jom Kippur-kriget. På ett eller annat sätt var Moshe Dayan delaktig i dem alla, först som soldat, senare som befälhavare och till sist i rollen som försvarsminister.
Sin ikoniska ögonlapp – som han själv tyckte var besvärande, men som så småningom blev hans kännetecken, och nästan en slags symbol för militär styrka och framgång – fick Moshe Dayan efter en konfrontation med den franska Vichyregimens soldater i Libanon under andra världskriget.
Under Suezkrisen 1956, spelade Moshe Dayan en viktig roll som befälhavare för den israeliska armén som intog Sinaihalvön. Dayan hade befälet över flera israeliska brigader och ledde markoffensiven som syftade till att erövra och kontrollera landet mellan Gaza och Sharm el-Sheikh, vilket skulle säkra Israels södra gräns och öppna upp vattnet vid Eilat för israelisk sjöfart.
Tiden som politiker
Efter Dayans många år inom IDF, krönt med uppdrag som både generalstabschef och överbefälhavare, inledde han som så många andra israeliska generaler en politisk karriär. De sista tjugo åren av sitt liv sitter Moshe Dayan i en rad regeringar, främst för socialdemokratiska arbetarpartiet Labor och dess föregångare. Och det är under den här perioden han upplever sina största framgångar, och sitt största nederlag.
Israel och landets regering pressades hårt inför sexdagarskriget 1967. Stämningen var tyngd och närmast uppgiven när utnämningen av den karismatiske och välkände Moshe Dayan som ny försvarsminister tjänade som en välbehövlig vitamininjektion för såväl regeringen som nationen. Kriget slutade som bekant med israeliska segrar på alla fronter. Vi har alla sett de klassiska fotografierna där den ögonlappsförsedde försvarsministern går segrande in genom Lejonporten i det återförenade Jerusalem med Yitzhak Rabin vid sin sida.
Desto tyngre blev hans fall sex år senare, efter Jom Kippurkriget, då Israel överrumplades av de arabiska grannarnas anfall, med potentiellt katastrofala följder. Även om Moshe Dayan endast klandrades indirekt av den efterföljande utredningen drabbade detta honom mycket hårt.
Han fick ändå möjligheten att avsluta sin långa karriär på posten som utrikesminister där han personligen bidrog till att Israel och Egypten kunde sluta fred i Camp David 1978. Efter en tid med sviktande hälsa avlider Dayan 1981, 66 år gammal.
Vilket avtryck har Dayan gjort i israelisk historia?
Den unga sårbara nationen behövde en stark och segrande idol. Moshe Dayan hade vid sidan av sin militära begåvning också bra känsla för vad rollen krävde och spelade den framgångsrikt under en viktig tidsperiod.
Israels försvarsmakt präglas dessutom fortfarande av de proaktiva och offensiva strategier som Dayan var med om att utveckla och etablera. Han var också en varm anhängare av att varje terrorangrepp mot Israel kräver ett kraftfullt svar: ’Vi kan inte förhindra att våra familjer mördas, men vi kan sätta en så hög prislapp på vårt blod att den arabiska sidan inte längre vill betala priset’.
Lite kuriöst, så är det också på grund av honom som den omtalade ”gröna linjen”, d.v.s. självständighetskrigets vapenstilleståndslinjer, benämns som grön och inget annat. Det beror helt enkelt på att han under förhandlingarna med sina arabiska motparter använde just en grön penna.
Bilden av Moshe Dayans person är antagligen mer komplex idag än när han levde. Hans turbulenta privatliv har nyligen legat till grund för en israelisk TV-serie där Dayans på gott och ont beskrivs som Israels Kennedys. Och politiskt ifrågasätts med jämna mellanrum hans beslut att inte ge Israel full auktoritet över Tempelberget efter sexdagarskriget.
Inte desto mindre ledde Moshe Dayan Israels försvarsmakt till livsviktiga segrar mot numerärt överlägsna angripare vid tre tillfällen, vilket gör honom till en av de viktigaste personerna i landets moderna historia.
___
Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah nr 2/2023
https://www.israelinsamlingen.org/menorah/