Ju mer absurd en anklagelse är, desto svårare kan det vara att försvara sig mot den. En sådan anklagelse går ut på att palestiniers situation i Israel och på Västbanken skulle vara likvärdig med svartas lidande i apartheidens Sydafrika.
Vad är apartheid?
Med apartheid avses den rasistiska lagstiftning som skilde svarta från vita i Sydafrika.
Den sydafrikanska regimen förvägrade svarta fulla rättigheter och skapade särskilda ”hemländer” för dem, där de tvingades bo för att utnyttjas som arbetskraft inne i Sydafrika. Dessa hemländer saknade stöd i internationell lag. Det var förbjudet för svarta att välja samma bussar och restauranger som vita. Svarta och vita fick inte ens skaffa barn tillsammans.
Hur ser det ut i Israel?
Så ser det förstås inte ut i Israel, tvärtom. Israelisk lagstiftning tillförsäkrar araber samma rättigheter som judar och alla andra.
Inget land är helt befriat från diskriminering – inte ens Israel eller Sverige. Därför är det glädjande att ett otal opinionsmätningar bekräftar arabiska israelers känsla av tillhörighet till den judiska staten. Enligt en nyligen genomförd mätning ville endast 7% kalla sig ”palestinier” i stället för ”arabiska israeler” eller ”israeler”. En majoritet av dem är rentav stolt över sin nationella tillhörighet.
Regionens folkvalda araber sitter i Israels parlament Knesset, där det största arabiska partiet leds av personer som tagit sina akademiska examina vid landets mest framstående universitet.
Därutöver väljs arabiska israeler att representera sitt land på så vitt skilda arenor som Israels högsta domstol, Miss Universe-tävlingen, israeliska ambassader runt om i världen och Eurovision Song Contest.
Men hur ser det ut på Västbanken då?
De palestinskt kontrollerade områdena på Västbanken är inte en nutida version av Sydafrikas ökända ”hemländer”, vilket ibland påstås. Palestiniernas självstyre är självvalt och reellt. Den Palestinska Myndigheten är ett resultat av Osloavtalen mellan palestinier och israeler, och i enlighet med internationell lag. En del påstår rentav att det är en stat.
När det införs restriktioner på Västbanken som begränsar rörligheten – t.ex. tillgång till israeliska vägar – så är dessa uppkomna av säkerhetsskäl och knutna till medborgarskap, inte till ras.
Anklagelsen är en lögn
Påståendet om israelisk apartheid är alltså falskt i såväl moralisk, juridisk och praktisk mening. Richard Goldstone, en f.d. domare i Sydafrikas Högsta Domstol, sammanfattade det ganska väl: ”[anklagelsen] utgör orättvis och felaktig smutskastning mot Israel, ägnad att motverka snarare än främja fredsförhandlingar”.
Anklagelserna polariserar och förfular debatten. Det är dessutom värt att påminna om hur ”Israelkritik” övergår till antisemitism när kritiken går ut på att demonisera Israel, att döma Israel efter andra måttstockar än andra länder, och att delegitimera Israel. Då handlar det inte längre om palestinierna eller ens om Israel, utan helt andra saker.
Anders Engström
Artikeln skrevs under min tid i Vänskapsförbundet Sverige-Israel för Förenade Israelinsamlingens tidning Menorah 3.2020. Här är den något förkortad.