Förenta Nationerna har alltid spelat en central roll för Israel. På gott och ont. Israels självständighet påskyndades och förenklades genom en omröstning i FN:s generalförsamling 1947, då världssamfundet gav sitt stöd till upprättandet av en judisk och en arabisk stat i delar av vad som tidigare varit det brittiska mandatet Palestina. Så långt allt väl, men därefter har relationen försämrats.
Diktaturer i majoritet
En av FN-systemets styrkor, att alla världens stater samlas på lika villkor, är också dess största svaghet. De öppna och demokratiska medlemsstaterna är i minoritet, medan de värsta förbrytarregimerna kan ges ett avgörande inflytande. FN har därmed getts möjlighet att utse Israel till hela världens syndabock.
I mitten av sjuttiotalet formades ett block i FN bestående av Sovjetunionen, arabländerna och den så kallade Alliansfria rörelsen (som i huvudsak består av diktaturer i tredje världen). Dessa kunde rösta igenom praktiskt taget vad som helst i generalförsamlingen. Efter en sådan incident uttryckte Israels dåvarande FN-ambassadör Abba Eban förhållandet så här: ”Om Algeriet skulle lägga fram en resolution som hävdar att jorden är platt och att det beror på att Israel plattat till den, så skulle den antas med 164 röster mot 13, och 26 skulle avstå”.
Till FN:s lågvattenmärken hör den famösa resolution som 1975 likställde sionism med rasism. Resolutionen upphävdes visserligen år 1991, men det faktum att den en gång kunde antas kastar fortfarande sin skugga över FN-systemet.
Under 2020 antog FN:s generalförsamling 23 resolutioner som kritiserade medlemsländer. Av dessa var 17 stycken riktade mot Israel – som om Israel vore tre gånger mer klandervärt än den samlade eländet hos världens övriga 192 medlemsländer! Lyckligtvis är generalförsamlingens resolutioner inte bindande, dessa tas istället i säkerhetsrådet där dynamiken är annorlunda, inte minst tack vare att USA ofta lägger in sitt veto.
De anti-israeliska effekterna hade kunnat lindras om övriga länder förmått resa motstånd mot diktaturernas block, vilket tyvärr sällan sker. Sverige röstar oftast i linje med övriga EU när det gäller Israelrelaterade frågor, men ibland avviker vår röstning till det (ännu) sämre.
Orättvis Israelkritik i många FN-organ
Israel drabbas av ensidig kritik även i andra FN-sammanhang. Ett välkänt exempel är Förenta nationernas råd för mänskliga rättigheter (UNHRC). Varje gång rådet sammanträder finns det en unik och återkommande punkt på dagordningen: att kritisera Israel (Agenda Item 7). Vi har också Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO) som genom sina resolutioner på olika sätt raderar Israels judiska historia. Också Världshälsoorganisationen (WHO) och UN Women har för vana att endast kritisera Israel. För att inte tala om det särskilda organet för palestinska flyktingar (UNRWA), vars hela upplägg med en permanentad flyktingkris fungerar som ett vapen mot Israel.
Sverige och FN
I svensk politik och offentlig debatt har synen på FN som något absolut gott närmast fungerat som en slags överreligion, varför organisationen ofta används som ett slagträ mot Israel. Oftast på felaktiga grunder. Grumliga föreställningar om vad ”folkrätten” innebär formuleras till vad som närmast kan beskrivas som trollformler.
Bästa sättet att möta den typen av Israelkritik är förstås att hålla sig informerad och uppdaterad. Organisationen UNWatch.org är en utmärkt källa i sammanhanget. Förenta nationerna gör mycket som är värdefullt, men den negativa fixeringen mot Israel måste upphöra.
___
Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah nr 1/2021
https://www.israelinsamlingen.org/menorah/