Israel fördömde snabbt Rysslands invasion av Ukraina och har gjort mer än de allra flesta andra aktörer för att lindra befolkningens nöd. Samtidigt har det palestinska ledarskapet genom sin tystnad och passivitet ännu en gång ställt sig på fel sida av historien.
Palestinierna tiger om den ryska invasionen av Ukraina
Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas och premiärminister Mohammad Shtayyeh har under krigets första månad låtit göra ett drygt hundratal officiella uttalanden, varav flertalet berör internationella frågor. Vid ett enda tillfälle nämns ”krisen” i Ukraina. Inget erkännande av att det pågår ett krig, eller att ett land invaderats. Ryssland nämns inte alls.
Lika tomt ser det ut på det palestinska utrikesdepartementets hemsida. Situationen är snarlik på Gazaremsan där Hamas styre belagt sina företrädare med yttrandeförbud i frågan.
Det är lätt att förstå tystnaden, då varje offentligt uttryckt stöd till Ryssland i nuläget vore ett politiskt självmord på den internationella arenan. Samtidigt kan det palestinska styret inte begå våld på sin egen identitet genom ett avståndstagande.
Kopplingen till Moskva sitter i PLO:s DNA
På sextiotalet, och särskilt efter Israels framgångar i Sexdagarskriget, blev det uppenbart för Sovjetunionen att något måste göras i Mellanöstern för att öka det egna inflytandet på USA:s bekostnad. I andra världsdelar hade man redan startat ”befrielseorganisationer” av olika slag och här skulle palestinska PLO bli det viktigaste verktyget.
Sedan Sovjets sammanbrott har vi kunnat lära oss allt mer om banden mellan Moskva och PLO, som var mycket starka redan vid organisationens tillkomst. Vi vet till exempel hur PLO under många år försågs med stora mängder kontanter, vapen och träningsläger. Till den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB:s insatser hör också den ökända förfalskning av Yassir Arafats födelseattest där han felaktigt påstås ha fötts i Jerusalem, som det ju anstår en palestinsk ledare av rang.
Moskvas stöd har inte bara varit av praktisk natur. Där utformades också den anti-israeliska propaganda som än i dag förgiftar Mellanöstern och övriga världen.
Gammal antisemitisk propaganda i ny förpackning
Eftersom det redan fanns en muslimskt betingad antisemitism i regionen, behövde man bara lägga till marxist-leninistiskt färgade myter om hur ”USA och Israel är fascistiska och imperialistiska stater, kontrollerade av rika judar” för att skapa önskad effekt. Och propagandalögnen om ”imperialistisk sionism” var till sitt innehåll inte ny ens ur ett ryskt perspektiv, utan bara ett nytt sätt att presentera det gamla tsarryska falsariet ”Sions Vises Protokoll”.
En annan lögn går ut på att Israel inte lät fånga och avrätta den tyske krigsförbrytaren Adolf Eichmann på grund av dennes delaktighet i Förintelsen, utan för att han skulle vetat för mycket om en påstådd konspiration mellan sionister och nazister. En myt som palestiniernas nuvarande president Abbas uppges ha återgett i sin doktorsavhandling, författad vid Lumumba-universitetet i Moskva.
För den som följt den palestinska propagandan under många år är det mycket i dagens ryska utspel som låter bekant i såväl vokabulär som taktik. Motståndaren anklagas för etnisk rensning och folkmord, för nazism och fascism. Stora lögner som ogenerat upprepas tills de börjar klibba i det allmänna medvetandet.
Som Israelvänner har vi ännu en gång anledning att känna oss stolta över landets agerande. För palestiniernas ledare utgör såväl nutid som historia snarare en belastning.
_ _ _
Artikeln är publicerad i Förenade Israelinsamlingens / Keren Hayesods tidning Menorah 2.22