Ta hot om ”intifada” på allvar

– There is only one solution, Intifada, Revolution. Vi hör slagorden skanderas på våra gator varje vecka, även i Sverige. Vad betyder ramsan? Hänvisningar till en slutlig lösning är alltid obehagliga i sammanhang som dessa, men går väl att förklara. Och ordet ”revolution” kan användas så brett och i så många överförda betydelser att det mist sin generella sprängkraft. ”Intifada” har däremot en innebörd svår att vifta bort.

Ordet intifada

Den lexikala betydelsen hos ordet ”intifada” är tydlig. Svenska Akademiens ordlista (SAOL) skriver kort och gott ”palestinskt upp­ror mot Israel” medan Svensk ordbok (SO) ger den snarlika förklaringen ”palestinskt upp­ror mot den israeliska ockupationsmakten”, med tillägget att ordet är belagt sedan 1988. Hos Nationalencyklopedin ser det likadant ut. Och så vidare.

Även på arabiska betyder ordet ”intifada” förstås ”uppror”, med en ursprunglig innebörd av att ”skaka av sig”.

Historiskt har ordet använts också i andra sammanhang, om än för länge sen, men är idag synonymt med den palestinska kampen mot Israel. Slår man upp ordet ”intifada” på arabiska wikipedia är följaktligen sidans enda illustration en palestinsk flagga och alla sidans exempel hämtade från just den palestinsk-israeliska konflikten.

Så hur ser då intifadorna ut? Hur har dessa uppror bedrivits?

Den första och andra intifadan. Och den ”tredje”.

Den första intifadan inleddes sent 1987 och pågick till 1993 då den officiellt avslutades genom Osloavtalen och upprättandet av den Palestinska myndigheten. Denna intifada hade visserligen – särskilt inledningsvis – betydande inslag av civilt motstånd som strejker, demonstrationer och bojkotter mot israeliska produkter, men terrorn mot israelisk civilbefolkning var ständigt närvarande.

IDF räknade till 3.600 palestinska brandbomber, 100 handgranatsattacker, och 600 attacker med eldhandvapen eller sprängmedel. Officiella israeliska siffror uppger vidare att den första intifadan skördade 200 israeliska dödsoffer, och skadade litet drygt 3.000 personer, varav ungefär hälften var civila israeler.

Det var en mycket våldsam tidsperiod och många dödsoffer krävdes även bland palestinierna. Ungefär hälften av dessa föll offer för interna palestinska uppgörelser och utrensningar, vilket ibland benämns ”intrafadan”.

Den andra intifadan utgjordes praktiskt taget uteslutande av terrorism riktad mot civila israeler. Fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna hade brutit samman i Camp David efter att Yassir Arafat avböjt erbjudandet om en palestinsk stat, trots att nästan hela den palestinska önskelistan uppfyllts. I stället lät det palestinska styret utlösa en ny, andra intifada, som kan tidsbestämmas ungefär till åren 2000–2005.

Under den här perioden använde palestinierna sig ofta av självmordsbombningar som riktades mot restauranger, bussar och andra offentliga platser. Andra inslag var raketbeskjutningar, kidnappningar, knivöverfall och rena lynchningar.

Av de drygt 1000 mördade israelerna var de allra flesta civila. Tusentals skadades allvarligt.

Intifadan drabbade israeler i deras vardag på ett sätt som tidigare inte skett. Ingenstans var man längre säker. Alla familjer kände någon som på något sätt drabbats av intifadan. Det beskrivs hur föräldrar lät sina barn ta olika bussar på väg till skolan för att öka chansen att åtminstone en av dem skulle överleva.

Den andra intifadan rann ut i sanden och fick aldrig ett konkret avslut, även om man ofta anger 2005 som dess hitre parentes, eftersom det då hölls ett toppmöte i Sharm El Sheikh mellan palestiniernas president Abbas och Israels premiärminister Sharon.

Sedan dess har Israel drabbats av flera terrorvågor som åtminstone initialt benämnts den tredje intifadan. En sådan var ”bilintifadan” 2014 där terrorattentaten bestod i att köra över israeler med olika fordon. En annan var ”knivintifadan” 2015–2016 där palestinier plötsligt överföll israeler med knivhugg. Senaste exemplet är massakern den 7 oktober 2023, som på sina håll kallades för en tredje intifada.

Gemensamt för samtliga intifador är att de präglats av terrorism, urskillningslösa attacker mot civila israeler.

Sammanfattningsvis har uttrycket ”intifada” såväl en lexikalisk som kontextuell innebörd som tydligt kopplar det till terrorism. Men varför krångla till bevisföringen? Egentligen räcker det att googla ordet för att få en uppfattning om det används i praktiken.

Var därför uppmärksam på de sammanhang där ordet ”intifada” används idag. Det finns nämligen inga rimliga välvilliga tolkningar. Slagord som går ut på att ”globalisera intifadan”, att utsträcka terrorn till mål utanför Israel, måste tas på allvar.

Alternativa tolkningar?

Sen finns det förstås alltid avvikande röster som av någon anledning finner det mödan värt att mot bättre vetande nervärdera hot mot judiska och israeliska mål. Kanske någon som läst tillräckligt mycket arabiska för att ha upptäckt en antikvarisk och mer perifer tolkning av begreppet ”intifada”. Eller som vet berätta att ordet minsann använts om en revolt mot det hashemitiska styret i Irak 1952, vilket stämmer men är irrelevant.

Det finns tyvärr en återkommande tendens här i väst att vilja omtolka hotfulla uttalanden mot judar och israeler, och söka förskönande förklaringar till vad avsändarna egentligen menar när de uppmanar till jihad, den sionistiska enhetens förintelse eller just intifada. Fenomenet kallas ibland ”westsplaining” och förtjänar en egen artikel. Till dess kan det vara värdefullt att notera vilka debattörer och opinionsbildare som är angelägna om att försöka relativisera och avväpna dessa begrepp.

Anders Engström

___