13.2 C
Jerusalem
29 januari 2025
Artikel

Det finns trots allt hopp om Iran

(Photo by Mohsen Rezaei on Unsplash)

Debatten om Mellanösterns framtid saknar inte naivt önsketänkande. Men när Irans regim faller finns det verkligt hopp om en ljusare framtid, både för Iran och för landets relationer med Israel. Texten fokuserar på faktorer som pekar i den riktningen.

Ibland kallas Israel och Iran ”ärkerivaler” eller ”ärkefiender”, vilket leder tankarna fel. Det saknas naturliga motsättningar eller rivaliteter mellan länderna och folken.

Fientligheten är ensidig, sprungen ur den iranska regimens agenda, och sträcker sig inte längre tillbaka än revolutionen 1979 – fram till dess hade Israel och Iran tvärtom riktigt goda relationer.

Från Kyros den store till shahen Reza Pahlavi

Redan i bibeln beskrivs på flera ställen tacksamt hur den förste persiske storkungen Kyros den store för drygt 2.500 år sedan befriade judarna ur babylonisk fångenskap, för att sedan låta dem återvända hem och bygga det andra templet i Jerusalem.

Välviljan har därefter varierat historiskt, men en annan särskilt positiv period var de årtionden som föregick revolutionen, under shahen Reza Pahlavi.

Då som nu kompletterade ländernas styrkor varandra. Iran sålde olja till Israel när ingen annan ville, och kunde i gengäld få israelisk hjälp att bygga upp jordbrukssektorn och landets infrastruktur. Iran bidrog till att Israel kunde rädda judar från Irak, och Israel stärkte Irans säkerhetstjänst.

Den islamiska revolutionen

Idag, just nu, ser relationerna helt annorlunda ut. Irans regim utgör den minsta gemensamma nämnaren när Israel simultant angrips på sju fronter – Gazaremsan, Västbanken, Libanon, Syrien, Irak, Iran och Jemen.

Och av den judiska befolkningen i Iran återstår bara en spillra, knappt 10.000 av de närmare 100.000 som levde i landet före den islamiska revolutionen. En hårt hållen minoritet, utlämnad till regimens godtycke och särskilda ”beskydd”.

Men det finns som sagt hopp, och det i flera dimensioner.

Iranska exilgrupper

Den iranska diasporan – om man väljer det ordet – kommer att kunna utgöra ett betydande stöd för Irans utveckling efter mullornas fall.

Irans opposition har framstående röster i stora delar av världen, inte minst Sverige. Vi kan följa dem i olika medier, och ser deras ofta välbesökta manifestationer mot regimen i Teheran. (Som jämförelse kan man fråga sig när vi i Sverige senast såg oppositionella palestinier protestera mot styret i Ramallah eller Gaza City? Någonsin?).

Flera av Irans exilgrupper är utpräglat Israelvänliga. Det är särskilt intressant att kronprins Reza Pahlavi syns i allt fler pro-israeliska sammanhang. År 2023 fick den störtade shahens son en officiell inbjudan till Jerusalem, där han träffade premiärminister Netanyahu, president Herzog och andra ledande israeliska företrädare under hjärtliga former.

Folket i Iran

Många iranier är hjärtligt trötta inte bara på det dagliga förtrycket, utan också på att den sittande regimen prioriterar kampen mot Israel framför de egna medborgarnas välfärd. Vid demonstrationer i dagens Iran hörs därför ofta slagord som går ut på att varken Libanon eller Gaza är naturliga prioriteringar för iransk del.

Även den gamla sanningen att fiendens fiende blir ens vän i Mellanöstern, skulle kunna tala till Israels fördel när mullorna faller. I sociala medier syns klipp som visar hur studenter vid iranska universitet går omvägar för att undvika att trampa på de israeliska flaggor som ledningen låtit måla på marken. Det sprids till och med foton på modigt klotter med pro-israeliska budskap. Bilden förstärks ytterligare av opinionsmätningar som visat att endast en minoritet (i storleksordningen under 30%) av befolkningen tycks dela regimens syn på Israel.

Dessutom: de historiska perioder som Irans invånare idag känner störst stolthet inför är samma perioder som landets förbindelser varit som bäst med det judiska folket och Israel. I Iran kan man sin historia, vilket här får sägas vara en styrka och fördel för alla utom för regimen.

Framtida samarbete

Ländernas förmågor kompletterar fortfarande varandra, särskilt under en iransk uppbyggnadsfas. Och ännu en gång kommer man att ha gemensamma säkerhetsintressen. Förr gällde det hotet från panarabismen, och när Iran återupprättats kommer man att tillsammans behöva möta radikal islamism.

Redan nu är det en god idé att språkligt skilja mellan den islamiska republiken Iran, det vill säga mullornas Iran, och det Iran som historiskt varit ett framgångsrikt föredöme inom så många områden. För i Irans historia kommer den nuvarande regimen att utgöra en parentes.

__
Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidning Menorah nr 4 2024
https://www.israelinsamlingen.org/menorah/

Liknande inlägg

FN gör Israel till världens syndabock

ae

Äntligen bättre relationer mellan Sverige och Israel

ae

Ta hot om ”intifada” på allvar

ae