”Sedan 8 oktober [2023] har Hizballah avfyrat över 7,500 raketer, pansarvärnsrobotar och explosiva drönare mot civila och militära mål i norra Israel vilket lett till en evakuering av över 80,000 invånare i norra Israel. /…/ Bakom Hizballah står Iran som tillsammans attackerar Israel med målsättning att utrota staten Israel.” Så skrev terroristexperten Magnus Ranstorp i ett inlägg som förtjänar att läsas i sin helhet [länk]. Han konstaterar mycket riktigt att detta är en ohållbar säkerhetssituation för Israel.
Inget av detta brukar framgå särskilt väl av svensk nyhetsrapportering från området och förtjänar därför att upprepas särskilt. Jag passar nedan på att sammanfatta den senaste utvecklingen.
Ett nytt mål för Gazakriget
Israels säkerhetskabinett har just formulerat ett fjärde mål med Gazakriget, nämligen att ’Israels invånare i norr skall kunna återvända till sina hem i säkerhet’. (De andra målen är sedan tidigare att Hamas förmåga att angripa Israel eller styra Gazaremsan skall elimineras, att samtliga gisslan skall friges, och att Gaza inte skall kunna utgöra ett hot mot Israel).
Tre skäl till nytt fokus …
En anledning till att fokus nu rör sig norrut är att IDF sedan en månad tillbaka (21 augusti) sagt sig ha besegrat Hamas sista bataljon i Rafah. Därmed kan det frigöras militära resurser som tidigare varit upptagna på Gazaremsan.
En annan är att de diplomatiska ansträngningarna för att nå ett vapenstillestånd inte burit frukt. Ett eldupphör i Gaza hade effektivt kylt ner de mer akuta spänningarna.
En tredje anledning kan vara att det just nu finns ett årstidsrelaterat fönster på glänt som snart stängs. Om ungefär en månad kommer väderleken att ge betydligt sämre förutsättningar för framryckande trupp i södra Libanons bergstrakter.
… och ett stärkt israeliskt självförtroende
Premiärminister Netanyahus allmänt försiktiga hållning inför militära operationer sägs ha fördröjt IDF:s insatser, och i Israel spekuleras det i om de senaste månadernas israeliska militära framgångar, inte bara mot Hamas utan också mot Hizbollah, kanske stärkt hans mod inför en större operation i södra Libanon.
Israel lyckades i ett förebyggande angrepp (25 augusti) förstöra ett stort antal av Hizbollahs raketarsenal, som var på väg att avfyras mot Israel. Flera av Hizbollahs nyckelpersoner har dessutom dödats i riktade angrepp. Och organisationen torde i dag vara i kaos efter den lyckade vågen av exploderande Hizbollah-elektronik. Israels självförtroende torde vara på topp.
What took you so long?
Det är sammanfattningsvis inte så konstigt att fokus nu flyttas mot Hizbollah och södra Libanon, även om delar av svensk nyhetsbevakning yrvaket undrar varför en ny front öppnas i norr. Med tanke på den ohållbara situationen där är den relevanta frågan möjligen den motsatta: varför har det inte skett tidigare?
Delar av förklaringen har vi redan berört – som premiärminister Netanyahu själv, de utdragna diplomatiska förhandlingarna, och hur israelisk trupp bundits upp i Gaza – men därutöver finns ytterligare några osäkerhetsmoment.
Risk för storkrig, USA och historiska erfarenheter
Hizbollah är långt starkare än Hamas och deras svar kommer att innebära ett reellt bekymmer för stora delar av Israel. Kommer deras beskjutning rentav att kunna mätta Israels luftvärn Iron Dome? Terrororganisationens direkta koppling till Iran utgör också ett frågetecken, eller snarare utropstecken, beträffande risken för ett regionalt storkrig.
USA lär i någon mening finnas vid Israels sida, men i vilken utsträckning? Amerikanerna är (liksom så många andra på läktarna) rätt nöjda med fortsatt ’stabilitet’ i området, vad detta nu än innebär för den av terror plågade civilbefolkningen i norra Israel, och Vita Huset vill att alla sitter ner i båten åtminstone fram till valdagen.
I ett historiskt perspektiv har Israel inte heller haft överdrivet goda erfarenheter av sina tidigare militära insatser i södra Libanon. Å andra sidan har de israeliska militära insatserna här aldrig initierats för att expandera eller nå fördelar, utan snarare för att undvika nackdelar. Som daglig terrorbeskjutning från en islamistisk dödskult.
Avslutningsvis
Man skulle kunna hävda att Hizbollah och Iran redan expanderat kriget till Israels norra front, men att Israel och alla vi andra varit för upptagna med att undvika krig för att uppfatta den fulla innebörden av vad som faktiskt händer.
För inget land kan i längden finna sig i en daglig terrorbeskjutning och 60.000+ internflyktingar – inte heller Israel. Ett utvidgat krig är inget som Israel valt, utan något Hizbollah och Iran i så fall tvingat dem till.